Känns som att det är dags att skriva här… Fick jag chansen så skulle jag lätt spola tillbaka till början av Maj fram till studenten, och det flera gånger…

När jag kollade på bilderna från balen och studenten för 1239599:e gången, så började jag inse att jag aldrig kommer gå till Risbergska skolan som elev. Aldrig komma försent och försöka hitta på ursäkter, aldrig mer. Aldrig mer behöva tänka på läxor, om hur jag ska slippa undan alla läxor.

Jag har kommit till skolan när jag var full, förbannad, glad och ledsen.  Det kan jag inte göra när jag kommer till jobbet, då är jag rökt på en gång.

Min bästa period under 4 år på Risbergska skolan var nog det första och fjärde. Det första året var sjukt roligt, man hade i princip roligt i ALLA lektioner. Det berodde nog mest på att man hade Ivan och Follin. CAN hade det ganska jobbigt med oss. Att jag fick G i alla hennes ämne till slut är och förblir en gåta för mig.

Det fjärde var ganska självklart, allt gick som tåget. Julspelet genomfördes på fyllan, det ska ju vara så. Sen upptäckte man att man kunde få panikångest, jag var rädd att jag har fått något fel på hjärtat så jag testade mig. Till slut sa de att det var på grund av stress och press. Början av vårterminen var en mardröm, projektarbetet och det där jobbiga filosofiarbetet. Jag ryser rejält när jag tänker tillbaks, jag höll på att skjuta mig själv.

Det sjuka är att vi faktiskt var 13 i början, sen slutade det med att vi var 6. Det är som en tävling, en efter en åker ut. Till sist vinner man.

En epok är nu avslutad. Tack för allt, S4K.

Madeleine, Elin, Åsa, Follin och Malin. Kommer att sakna er otroligt mycket, att se er varje dag i F23B har blivit en trygghet. Men nu är det över.

Lägger upp några bilder från gymnasietiden, från när jag gick ut från Vänerskolan till studenten.

Så, mina vänner, se till att njuta av det första eller sista året. Eller whatever, njut av hela gymnasietiden!