Under året har det hänt ganska mycket. Resan till USA och studierna på universitetet under våren. Tre olika barnlägerjobb avverkades under sommaren och cashen rullade in. Så jag valde att slå till stort och reste till Kroatien och Tyskland. I Makarska fick jag 5 sjuka och vackra dagar vid kusten. Sen skulle vi flyga till Köln, Tyskland från Split, tydligen ville ödet annat. Ständigt underbare Erik såg fel på flygtiden så vi missade vårt flyg. Så var det bara å boka om nästa flyg till Tyskland, och det gick till München som låg ungefär 55 mil från campingen vi skulle till.

När vi anlände så var det bara sätta sig i bilen och köra hela natten. Så klart att det skulle hända något mer. Jag och Tomas valde fel destination, hur skulle vi fan veta att det fanns två olika ställen med samma namn. Så, 20 mil extra.

En vecka i Tyskland över, för en gångs skull längtade jag hem, campingslivet klär mig inte. Blöta kläder, leriga skor och hårt underlag är tre saker jag inte vill uppleva igen. Vi skulle flyga hem till Sverige via Riga. Väl på plats i Riga, hur stor var oddsen att vi skulle missa ett flyg till? VI lyckades med bedriften att missa två flyg på en vecka. Men vi lyckades trösta oss själva med en natt i Riga. Casino, Sushi, Redbull&Vodka och strippklubben är fyra grejer jag kan sammanfatta natten med.

Några veckor efter bravaderna i Kroatien, Tyskland och Lettland bestämde jag att ta ett break från studierna och börja jobba i Stockholm. Att jag flyttade till Stockholm berodde det på att jag har gått och blivit förtjust i en vacker dam stämmer visserligen. Men det egentliga skälet är att jag har åkt fast i plugget, motivationen är spårlöst försvunnen. Jag kämpar med att hitta formen igen. Alla människor möter svackor ibland så jag siktar på att komma tillbaka nästa höst.

Vad jag jobbar med? Jag jobbar som personlig assistent, världens lugnaste jobb kan jag lova er. Ni som känner mig väl så har jag lätt för att somna när det är långtråkigt eller något likadant, och på jobbet är det långtråkigt hela dagen… Tur att min brukare är sjukt sjyst annars har jag packat ihop och flyttat tillbaka till mina föräldrar.

Nöjd med min statusuppdatering? Kan vi nu gå vidare?

/ Littorin

Kommentarer om grupp A;

Kassklubb: Precis vad lagnamnet säger så är de kassa, Visst har de en snabb spelare i Alexander Jensen som en gång hävdade att han har meriter från division 1 i Norge. Vi vet inte om det är sant. Deras joker kan vara Emelie Larsson, som ofta nämnts som den största talangen i Sverige inom fotboll, innebandy och basket. Eftersom när en tjej gör mål så blir det 2 mål så andra lag får se upp för henne.

Bluffagänget: Laget är stora favoriter till att ta hem hela cupen. Neverland, Faraj och Ågren spelade nyligen EM i Futsal så de kan nog leka hem hela cupen om de är på topp. Annars får Gashis albanska aggression tända upp laget. Desstuom har de två damlandslagspelare i Hyrenius och Larsson. Jag har svårt att föreställa mig en final utan Bluffagänget.

Primo Victoria: Jag har absolut inte någon aning om laget. Jag vet bara att Ingvarsson är bror till Thomas Ingvarsson, numera en SDI ungdom- legendar. Så jag låter det här laget vara.

Pink Black Evil: Laget med det udda namnet, laget har inte något att ta hem från cupen. Kanske kan vi bli överraskade av deras kläder, sådant är ju roligt. Kjellström har lirat fotboll regelbundet men han räcker inte till.

TIPS: Bluffagänget och Primo Victoria vidare.

                                                       Kommentarer om grupp B;

All Blacks: Bluffagängets största hot, All Blacks är riktigt bra och tunga spelare att möta. Boklund, Tebibel, Karlsson och Shojadoost är inte roliga att möta på planen.  Deras tyngd kan räcka riktigt långt, ända till final.


Forza Bengt: Ett helt ok lag som har just fått ett tungt avbräck. Karam fick lunginflammtion så han missar cupen. Så de letar efter en tung bjässe just nu. Littorin och Fredman spelar med hjärta trots brist på teknik. Rosell har lagets bästa teknik så det säger mycket om laget.

Stocauce Galaxy: Det finns mycket fart i det här laget. Johansson är riktigt snabb, han är dessutom liten så det kan bli tufft att få stopp på honom. Rasinaho är nog lagets playmaker. Laget har två av Sveriges största talanger i Rasinaho och Johansson så det kan bli roligt att följa det här laget.

Dunderhasan Undersåtar: Laget med cupens roligaste namn. Det krävs mycket av Sabotic för att laget ska gå vidare. Eller kan jugoslavisk mentalitet ta laget långt?

TIPS: All Blacks och Stocause Galaxy vidare.

                                                 Kommentarer om grupp C;

Fisherman´s Friends: : Mestadels av laget kommer från Göteborg. Jonson var en gång lovande fotbollspelare men en knäskada satte stopp för hans karriär. Kanske ger han fotbollen en chans igen? Norberg var förstemålvakt under EM i futsal men den här gången tror ForzaLitto att han agerar som utespelare. Sannerland är riktigt stor, lagets försvarbjässe. Han har Gattuso som förebild så det kan göra ont att möta honom.

No Name: Laget har inte något namn i nuläget därför skriver jag No Name. Tirnovan står nog i målet och han kan få det ganska svettigt under cupen. Tebibel och Polivanchuk är lagets främsta anfallsvapen.

Respektera: Västanviks stolthet som jag tyvärr inte vet så mycket om förutom Olsson. Det ryktas om att Olsson har tränat extra hårt för att komma i form inför cupen. Det kommer från osäkra källor så jag inte kan bekräfta ryktet.

Sovjetunionen: Försöker de skrämma motståndarna med lagnamnet? Tyvärr tror jag inte att de kan dominera som den röda armén gjorde en gång i tiden. Patron och Wickstrand är lagets nyckelspelare. Det krävs en toppresentation av duon för att laget ska ha en chans att gå vidare.

TIPS: Fisherman´s Friends och Sovjetunionen vidare.


                                                  Kommentarer om grupp D;


Elite of Hamas; Ganska roligt namn, kan deras spel explodera som Hamas självmordbombare som kan de gå vidare till slutspel. Gustavssons fysiska spel kan vara skillnaden på fiasko och succé för laget, väljer han spela fysiskt så räcker det gott och väl.

Rasta Geeks; Riktigt fyndigt namn, låt oss hoppas på att de klär ut sig så det kan bli riktigt kul att se laget spela. Adullahi kan löpa sönder motståndarna, dessutom har han teknik. Så han blir lagets spjutspets, fixar han rollen p ett bra sätt så går laget vidare till slutspelet.

Servitriser: Israelsson och Hellström är lagets två nyckelspelare med deras fysisk. Jonsson är duktig, så laget ska ha nytta av hennes skytt. Gör hon mål så räcker det med att försvara sig resten av matchen.

Real Nollorna: Ytterligare ett lag som har hittat inspirationen från Real Madrid.  Pratar jag nu om namnet Real? Nej, att de har ”värvat” två spelare från utomlands för att komma långt i cupen. Låt oss hoppas att de inte floppar på samma sätt som Real Madrids galacticos.

TIPS: Real Nollorna och Rasta Geeks vidare.

FOTNOT 1: Ni kan hitta hela trupperna genon den här länken.
FOTNOT 2: Det här inlägget gjordes under en sen natt så visa hänsyn för felstavning eller något likadant.

Är inne på tredje delkurs nu, den här gången är det idrottsfysiologi.
Visst låter det awesome?
"Jag läser idrottsfysiologi"

Det där lät riktigt avancerat, eller ja. Det ÄR avancerat, jag pluggar ju vid universitet.

Fick underkänt på min första hemtenta. Är någon förvånad? Nej tänkte väl det. 44% i klassen fick underkänt så jag inte är precis dummast i klassen. En klen tröst.

Idag på föreläsningen pratade en lektor om hur blodcirkulation och sånt fungerar när vi anstränger oss. Tro mig, jag höll på att somna hela tiden. Skitjobbigt att behöva kolla på tolk + PowerPoint- presentation samtidigt, vid varje föreläsnings slut går min hjärna i högvarv. Så högt att det låter som en Mustangmotor.
Fast, jag har börjat vänja mig vid det. Första gång var det en total mardröm.

Lektorn som föreläste idag påminde om mannen från filmen No Country for Old men. Har han varit 10 kg tyngre och 10 cm längre så har jag gömt mig vid det första och närmaste hörnet och grina.

Drömmen som jag drömde förra natten var riktigt sjukt. Så realtiskt var drömmen så attj ag nästan pissade på mig.

Drömmen handlade om att jag lirade i NHL och blev lagkapten för Rangers. Sen vann vi Stanley Cup och jag fick lyfta pokalen först.

Visst, många har drömt samma dröm som mig. Men saken är att jag minns exakt känslan när jag lyfte upp pokalen och hur alla såg på mig.
Det var så realitiskt så jag vaknade svettigt och kollade efter StanleyCup-pokalen.

Känslan var riktigt otäckt, värre än en vanlig mardröm. Men nu kan jag stoltsera med att jag vet nu hur känslan är när man lyfter upp Stanley Cup- pokalen...

/Littorin

Många har olika nostalgi som de gråter till, ”Åh vilka minnen…” och sådant. Jag har min nostalgigrej som jag bara blir glad av när jag tänker på grejen.

Det är ett dataspel, Premier Manager 97. Grunden till mitt missbruk av FM.

Den där röda villan i Vänersborgs förort Onsjö, det är där allt började. Familjen har just köpt en ny dator som revolutionerade mitt liv totalt. Det ingick några spel på köpet när vi fick datorn. Jag tog det där Rallyspelet först och lirade. Jag fullkomligt älskade spelet. Jag avancerade några nivåer, sen började jag tröttna på spelet. Det var dags att ta nästa spel i lådan.

Jag tog Premier Manager 97. Man har hört en massa om dessa Fifa-spel så jag trodde att PM 97 var som Fifa. Jag installerade glatt spelet och skulle välja ett lag. Jag tog Manchester United (Därav min gamla msnadress daniel_manu) som mitt första lag. Sen dök det upp en massa grejer på engelska. Vad i helvete så stängde jag ner spelet på en gång. Ett par dagar sen testade jag spelet och försökte lära mig hur man skulle spela. Sakta men säkert lärde jag mig. En vecka senare var jag fäst vid spelet, beroende av spelet. Mer beroende än en herionist av sin spruta.

Alla pratade om Fifa och NHL- spelen. Det enda jag tänkte på var PM 97. Fortfarande det bästa spelet jag har lirat ever.

Ett klipp från spelet

Ni ser väl att spelet är enkelt gjort och lätt att hitta inne i spelet. Men, alla spel har sitt slut. Nu älskar jag Football Manager, kärleken som aldrig sviker mig.

Nu kör jag vidare med AFC Bournemouth i CCL 2.

/ Littorin

Min landslagkarriär är ett avslutat kapitel


Haha, 2009 den 1 janauri kom jag ut med nyheten att jag skulle sluta i Dövas Tre Kronor för gott. Bara för att 3 månader senare gjorde jag comeback igen, totalt otränad, och lirade mot Finland borta. Man ska egentligen inte säga ”aldrig” då blir det bara fel.

Nu siktar jag mot nästa OS i Slovakien år 2011 med ett hockeysug man aldrig har sett på maken. Så kan det gå till när man bestämmer sig för snabbt.

/Littorin

Jag vet, jag vet. Jag har sagt till folk att jag skulle göra en krönika av SM men på något sätt har jag lyckats med bedriften att dra ut på tiden tills nu. Dags för en krönika om det bästa SM någonsin.

Årets SM kan nog rankas som det bästa SM som har någonsin spelats sett till kvalitet på spelet och spelarna.  Dessutom fick vi skåda SM:s största skräll då när VRMC tog sig hela vägen till guldet, det historiska första för laget.

Vi har en sorts förkärlek till att hålla på det sämre laget och hoppas på att laget ska slå de större lagen. Ungefär samma som när vi höll på Grekland i EM 2004, Millwall i FA-cupen 2004 och Norge i hockey- VM 2010. Vi vill alltid se de stora lagen floppa rejält så vi kan såga dem rejält. Det märktes direkt att publiken har tagit VRMC till sina hjärtan, under matcherna höll publiken på detta skrällag VRMC.

Det är vad VRMC lyckades med årets SM, De kom till SM totalt hånade och utskrattade. Jag citerar mig själv ”Laget får sikta på att försöka hålla ner siffrorna till och med kämpa extra för att kunna få göra mål. Vinner de en match så måste det ses som tidernas största skräll.”

Jag kan lugnt säga att jag åt upp mina ord, och lite till. Folk roade sig med att mobba mig, kul att jag kunde ha så fel. Men jag bjuder på det!

De har fått ihop ett lag av rätt mix, några tog på sig grovjobb medan de andra fokuserade på att producera. Dagens topplag har för många fixstjärnor som bara vill framåt och spelar i ett för högt tempo. Låt mig ta en match till exempel, finalen mellan ÖDIBF och VRMC. ÖDIBF är känt för sitt aggressiva och fysiska spel som är en mardröm för de flesta motståndarna. Men VRMC svarade med att dra ner på tempot och spela riktigt klokt. VRMC hittade ett motmedel mot ÖDIBFs aggressiva spel medan ÖDIBF såg riktigt desperata ut så att det nästan såg komiskt ut.

ÖDIBFs coach Jimmy Borg gjorde några matchavgörande tabbar, enligt mig själv, under sin coachande. Ett exempel, den idiotiska utvisningen av Andreas Paulsson i slutmintuerna gjorde så att ÖDIBF fick spela med en man mindre slutet av matchen å de låg under med bara ett mål…

En miljon kronorsfråga; Vad skulle en duktig coach göra när ens lag ligger under med ett mål i en final när det är ett par minuter kvar av matchen? Dra sig tillbaka och försvara sig? Attackera framåt och ta mer risker än normalt? Borg skulle svara på den förstnämnda och går miste om en miljon. För att det var precis vad ÖDIBF gjorde. De hade Israelsson, känd för sina formula1-lungor, och Cosic, känd för sin vinnarskalle, på planen. Jag satt på läktaren och var säker på att de skulle pressa VRMC rejält och punktera matchen totalt. Men icke, de stod och försökte försvara sig istället. Så straffade det sig direkt, VRMC gjorde ännu ett mål.

Men, att VRMC vann hela SM är bra för dövinnebandyn, tycker jag. Så vi inte behöver se Hephatas eller ÖDIBFs dominans, motsvarande Real Madrid och FC Barcelona.

Så, låt oss se fram emot nästa SM som spelas i Härnösand. Jag hoppas att jag får se VRMC igen i nästa års upplaga av SM, även några nya lag. Det pågår faktiskt ett rykte om ett nytt lag. Om det stämmer får vi låta tiden utvisa.

/Littorin

Känns som att det är dags att skriva här… Fick jag chansen så skulle jag lätt spola tillbaka till början av Maj fram till studenten, och det flera gånger…

När jag kollade på bilderna från balen och studenten för 1239599:e gången, så började jag inse att jag aldrig kommer gå till Risbergska skolan som elev. Aldrig komma försent och försöka hitta på ursäkter, aldrig mer. Aldrig mer behöva tänka på läxor, om hur jag ska slippa undan alla läxor.

Jag har kommit till skolan när jag var full, förbannad, glad och ledsen.  Det kan jag inte göra när jag kommer till jobbet, då är jag rökt på en gång.

Min bästa period under 4 år på Risbergska skolan var nog det första och fjärde. Det första året var sjukt roligt, man hade i princip roligt i ALLA lektioner. Det berodde nog mest på att man hade Ivan och Follin. CAN hade det ganska jobbigt med oss. Att jag fick G i alla hennes ämne till slut är och förblir en gåta för mig.

Det fjärde var ganska självklart, allt gick som tåget. Julspelet genomfördes på fyllan, det ska ju vara så. Sen upptäckte man att man kunde få panikångest, jag var rädd att jag har fått något fel på hjärtat så jag testade mig. Till slut sa de att det var på grund av stress och press. Början av vårterminen var en mardröm, projektarbetet och det där jobbiga filosofiarbetet. Jag ryser rejält när jag tänker tillbaks, jag höll på att skjuta mig själv.

Det sjuka är att vi faktiskt var 13 i början, sen slutade det med att vi var 6. Det är som en tävling, en efter en åker ut. Till sist vinner man.

En epok är nu avslutad. Tack för allt, S4K.

Madeleine, Elin, Åsa, Follin och Malin. Kommer att sakna er otroligt mycket, att se er varje dag i F23B har blivit en trygghet. Men nu är det över.

Lägger upp några bilder från gymnasietiden, från när jag gick ut från Vänerskolan till studenten.

Så, mina vänner, se till att njuta av det första eller sista året. Eller whatever, njut av hela gymnasietiden!