Igår smsade min mamma mig och frågade mig om jag minns vad som hände den 14 oktober 1999, för 10 år sen.

Jag tänkte lite efter och kom på, det var då min pappa fick hjärtinfrakt och var död i fyra minuter. Minns dagen som igår.
Tidigt på morgonen den 14 oktober väckte pappa mig som vanligt, som vanligt har jag sjukt svårt att stiga upp. så jag var seg med att stiga upp. När jag väl har gått upp gick jag och åt frukost ensam. Sen gick jag tillbaka till mitt rum, där låg min pappa och kallsvettades som fan. Jag förstod inte varför han svettades och han bad mig att dra till skolan. Så jag åkte till skolan som vanligt.

Senare på eftermiddag, vi var ute och letade olika trädarter. Så kom en lärare till mig och bad mig att följa med henne. Hon sa att hon skulle skjutsa mig till sjukhuset och att jag inte skulle vara rädd. Jag förstod fortfarande ingenting.

När vi kom till sjukhuset så mötte jag mamma och hon grät. Jag förstod fortfarande ingenting, men grät ändå.
Jag följde mamma till rummet, så såg jag pappa. Han var nedsövd med en massa slangar. Tror inte att jag har gråtit så mycket som den dagen.

Pappa åkte till vårdcentralen med mamma. De satt i ett väntrum när pappa plötsligt föll på golvet, hjärtat har slutat slå. Men det fanns en ambulans på plats så de kunde ge min pappa hjärt- lungräddning direkt. Hans hjärta stod stilla i fyra minuter tills vårdaren lyckades återuppliva honom.

Dagen innan 14 oktober var han helt frisk. Det är sjukt att det kan svänga så snabbt, imorgon kan det hända något dig eller mig. Man måste ta vara på livet. Idag mår han bra, det ska jag vara evigt tacksam för.

Idag, 15 oktober, fyller han 61 år. Grattis farsan, jag älskar dig!