Managing my life

Kategori: litto snackar

Många har olika nostalgi som de gråter till, ”Åh vilka minnen…” och sådant. Jag har min nostalgigrej som jag bara blir glad av när jag tänker på grejen.


Det är ett dataspel, Premier Manager 97. Grunden till mitt missbruk av FM.


Den där röda villan i Vänersborgs förort Onsjö, det är där allt började. Familjen har just köpt en ny dator som revolutionerade mitt liv totalt. Det ingick några spel på köpet när vi fick datorn. Jag tog det där Rallyspelet först och lirade. Jag fullkomligt älskade spelet. Jag avancerade några nivåer, sen började jag tröttna på spelet. Det var dags att ta nästa spel i lådan.


Jag tog Premier Manager 97. Man har hört en massa om dessa Fifa-spel så jag trodde att PM 97 var som Fifa. Jag installerade glatt spelet och skulle välja ett lag. Jag tog Manchester United (Därav min gamla msnadress daniel_manu) som mitt första lag. Sen dök det upp en massa grejer på engelska. Vad i helvete så stängde jag ner spelet på en gång. Ett par dagar sen testade jag spelet och försökte lära mig hur man skulle spela. Sakta men säkert lärde jag mig. En vecka senare var jag fäst vid spelet, beroende av spelet. Mer beroende än en herionist av sin spruta.


Alla pratade om Fifa och NHL- spelen. Det enda jag tänkte på var PM 97. Fortfarande det bästa spelet jag har lirat ever.


Ett klipp från spelet


Ni ser väl att spelet är enkelt gjort och lätt att hitta inne i spelet. Men, alla spel har sitt slut. Nu älskar jag Football Manager, kärleken som aldrig sviker mig.


Nu kör jag vidare med AFC Bournemouth i CCL 2.


/ Littorin

Hockey

Kategori: litto snackar

Min landslagkarriär är ett avslutat kapitel


Haha, 2009 den 1 janauri kom jag ut med nyheten att jag skulle sluta i Dövas Tre Kronor för gott. Bara för att 3 månader senare gjorde jag comeback igen, totalt otränad, och lirade mot Finland borta. Man ska egentligen inte säga ”aldrig” då blir det bara fel.


Nu siktar jag mot nästa OS i Slovakien år 2011 med ett hockeysug man aldrig har sett på maken. Så kan det gå till när man bestämmer sig för snabbt.

/Littorin

Konsten att blotta sig själv

Kategori: litto snackar

Det här inlägget kommer att förändra mitt liv, det är dags att blotta sig själv till maximalt. Nej nu överdrev jag lite grann.

Men alltså, nu är tiden kommen. Dags att skriva om min pinsammaste stund.
När vi gick på mellanstadiet, inledningen av min pubertet. (Nej, jag kommer inte berätta om när jag togs på bar gärning när jag runkade. För att det inte har hänt. Än.)
Tillbaka till saken, vi reste till Stockholm på klassresa och jag har funnit en cyberkärlek på Lunarstorm eller var det var. Låt oss kalla henne T (För hennes bästa), och hon gick på den där stora gula skolan. Min klass skulle besöka den där skolan som en del av vår stora resa.

Så, dagen var kommen. Vi åkte till den där gula skolan på Djurgården, jag var så nervös så att kalsongen blev lagom brun (Lagom brun så att man inte kan använda den mer). Vi anlände till skolan och jag hittade inte T. Jag har aldrig träffat henne förut, den enda jag vet hur hon såg ut IRL var att hon var blond, liten och smal.

Jag såg några klasskompisar prata med ett par tjejer några meter från mig, en av tjejerna var blond, liten och smal så det måste vara T, jag försökte vara så kaxig jag kunde. Jag gick runt det där fotbollspelet och sa "Du suger! Du suger!". Sen samlade jag modet och gick till tjejerna, raka vägen till den där blonda tjejen alltså. Jag kramade henne utan att se hennes ansikte. Sen sneglade jag mot hennes ansikte och pussade på kinden. Sen var det dags att titta på henne, för att fullborda drömscenen. Den första kindpussen.

Problemet var att det inte var T, utan någon annan. Så jag satte ner och försökte panikartat hämta andan. Jag tror inte att jag har aldrig svettats så mycket medan jag rodnade.

Sannolikheten att man pussar en fel tjej är ganska lågt. Men, det hände mig. Händelsen kommer att rankas som det pinsammaste ever för alltid. Top 5 alltså.

/ Littorin

Sprit

Kategori: litto snackar

Jag kan fortfarande inte fatta det undebara med alkohol, sprit får våra smaklökar längta efter något äckligt.

En normal fredagkväll brukar man hitta oss på Corner kl halv tre på natten, där äter vi Vesuvio med vitlöksås på som det är den sista vi äter i våra liv.
Bara för att nästa dag mår vi illa av att tänka på Vesuvio med vitlöksås.

Under midsommarhelgen hemma hos Emy fixade Emil lite käk till mig, gissa vad jag fick? Tzatziki + korv direkt från förpackningen. Emil sa åt mig att äta så jag gjorde det, och hur smakade det? Jag tyckte då att det var det bästa ögonblicket i mitt liv. Det smakade så gott, bättre än superkebabrulle, tacos och lax tillsammans.

Men nu när ajg tänker tanken på korv och Tzatziki då börjar jag må illa. Det är det unika med alkohol, det får oss att äta vadsomhelst.

/ Littorin

En krönika om SM 2010

Kategori: litto snackar

Jag vet, jag vet. Jag har sagt till folk att jag skulle göra en krönika av SM men på något sätt har jag lyckats med bedriften att dra ut på tiden tills nu. Dags för en krönika om det bästa SM någonsin.

 

Årets SM kan nog rankas som det bästa SM som har någonsin spelats sett till kvalitet på spelet och spelarna.  Dessutom fick vi skåda SM:s största skräll då när VRMC tog sig hela vägen till guldet, det historiska första för laget.

 

Vi har en sorts förkärlek till att hålla på det sämre laget och hoppas på att laget ska slå de större lagen. Ungefär samma som när vi höll på Grekland i EM 2004, Millwall i FA-cupen 2004 och Norge i hockey- VM 2010. Vi vill alltid se de stora lagen floppa rejält så vi kan såga dem rejält. Det märktes direkt att publiken har tagit VRMC till sina hjärtan, under matcherna höll publiken på detta skrällag VRMC.

 

Det är vad VRMC lyckades med årets SM, De kom till SM totalt hånade och utskrattade. Jag citerar mig själv ”Laget får sikta på att försöka hålla ner siffrorna till och med kämpa extra för att kunna få göra mål. Vinner de en match så måste det ses som tidernas största skräll.”

 

Jag kan lugnt säga att jag åt upp mina ord, och lite till. Folk roade sig med att mobba mig, kul att jag kunde ha så fel. Men jag bjuder på det!

 

De har fått ihop ett lag av rätt mix, några tog på sig grovjobb medan de andra fokuserade på att producera. Dagens topplag har för många fixstjärnor som bara vill framåt och spelar i ett för högt tempo. Låt mig ta en match till exempel, finalen mellan ÖDIBF och VRMC. ÖDIBF är känt för sitt aggressiva och fysiska spel som är en mardröm för de flesta motståndarna. Men VRMC svarade med att dra ner på tempot och spela riktigt klokt. VRMC hittade ett motmedel mot ÖDIBFs aggressiva spel medan ÖDIBF såg riktigt desperata ut så att det nästan såg komiskt ut.

 

ÖDIBFs coach Jimmy Borg gjorde några matchavgörande tabbar, enligt mig själv, under sin coachande. Ett exempel, den idiotiska utvisningen av Andreas Paulsson i slutmintuerna gjorde så att ÖDIBF fick spela med en man mindre slutet av matchen å de låg under med bara ett mål…

 

En miljon kronorsfråga; Vad skulle en duktig coach göra när ens lag ligger under med ett mål i en final när det är ett par minuter kvar av matchen? Dra sig tillbaka och försvara sig? Attackera framåt och ta mer risker än normalt? Borg skulle svara på den förstnämnda och går miste om en miljon. För att det var precis vad ÖDIBF gjorde. De hade Israelsson, känd för sina formula1-lungor, och Cosic, känd för sin vinnarskalle, på planen. Jag satt på läktaren och var säker på att de skulle pressa VRMC rejält och punktera matchen totalt. Men icke, de stod och försökte försvara sig istället. Så straffade det sig direkt, VRMC gjorde ännu ett mål.

 

Men, att VRMC vann hela SM är bra för dövinnebandyn, tycker jag. Så vi inte behöver se Hephatas eller ÖDIBFs dominans, motsvarande Real Madrid och FC Barcelona.

 

Så, låt oss se fram emot nästa SM som spelas i Härnösand. Jag hoppas att jag får se VRMC igen i nästa års upplaga av SM, även några nya lag. Det pågår faktiskt ett rykte om ett nytt lag. Om det stämmer får vi låta tiden utvisa.

 

/Littorin